En stjärna och samtidigt en målmedveten lärare som vill göra skillnad.
En osannolik injektion som svensk dambasket kan dra stor nytta av i framtiden.
Så det är nog läge att hjälpa Janel McCarville, 37, att slå rot i Sverige – och inte låta den här unika möjligheten glida svensk basket ur händerna.
Det är lätt att omedelbart gilla amerikanskan som den här säsongen kan visa upp en komplett statistik som få (någon?) spelare gjort i SBL.
Nej, det är inte för att Janel McCarville och jag delar kärleken till NFL-laget Green Bay Packers, utan för ett rättframt sätt och “inga-krusiduller-snack” om vad hon vill och vad hon kan göra med sina kunskaper i Alvik och i svensk dambasket.
Läs här bara:
“Jag vet hur man spelar, jag vet hur man leder, jag vet hur man motiverar och hur man leder med exempel. Frågan är om jag kan göra det från sidlinjen utan att spela, och det är det jag vill använda tiden i Alvik till. För jag känner att jag har hjälpt laget och mina yngre medspelare att lyfta sig både på och utanför planen. Mitt mål är att öka intresset för svensk dambasket, få folk att komma till matcherna – och man märker att det långsamt går framåt.”
Så sa den spelskickliga centern till mig när vi talade länge över telefonen härom dagen.
Alvik älskar Janel McCarville, och den amerikanska stjärnan – som 2005 valdes som nummer ett i WNBA-draften (!) – älskar Alvik, Sverige och livet i Stockholm.
Amerikanskan från Stevens Point i Wisconsin ser egentligen bara ett problem i dagsläget, och det är inte oviktigt:
Tränarlicensen.
– De erbjuder inte utbildningen på engelska. Kanske måste jag ta mig någon annanstans (utomlands) för att få den. Just nu händer inget, och vi får se vad nästa steg blir. Men jag vill i alla fall inte behöva lämna Sverige, säger McCarville.
Nu ska jag ärligt säga att jag inte kan alla vanliga förbundsturer kring tränarlicenser i basket, men någonstans känner jag (och alla jag lyssnat till i basket-Sverige) att det Janel McCarville erbjuder i dag på planen och kan erbjuda i framtiden på sidlinjen är något mycket ovanligt.
Det kan vara läge för en punktinsats, eller helt enkelt en utveckling av den viktiga utbildningen – så att den även går att genomföra på engelska. Som ju är ett mycket frekvent använt språk inom basketen i Sverige och internationellt.
Så här, jag har sett den påpiskande amerikanska coachmodellen på mycket nära håll under fyra tuffa år på Lewis University i USA, och jag har givetvis under ännu längre tid formats av den mysigare svenska modellen av spelarutbildning.
Och jag kan se uppsidor med båda.
Därför tycker jag till exempel mycket om Pia Sundhages ledarskap, som slipats på högsta nivå i både Sverige och USA, där hon plockar kloka och inspirerande delar från bägge läger.
Därför kan jag också se något oerhört spännande med en lite försvenskad självförtroendebomb som Janel McCarville, och vad hon kan göra för svensk dambasket med sina kunskaper och metoder.
Mathias Lühr
mluhr@solidsport.com
