Omställningen har varit både svår och jobbig.
Från SM-guldet med mäktiga Sävehof tillbaka till handbollens skyttegrav i lilla Alstermo.
Men nu verkar Andreas Stockenberg har fått fart på sitt Amo – och laget parkerar just nu på en kvalplats till Handbollsligan.
– Det vore sjukt om vi tog upp handbollens Åshöjden i Handbollsligan, säger Stockenberg.
Ni som följer svensk handboll kan historien väl.
För er andra så kommer en snabb sammanfattning här:
Redan innan giganten Sävehof hade spelat hem ett efterlängtat SM-guld förra säsongen så hade Andreas Stockenberg valt väg för framtiden, och den gick tillbaka till Allsvenskan och Alstermo som han tränade 2014–17.
Guldtränaren var besviken över uteblivet stöd från klubbledningen i Sävehof, och valde därför utmaningen i Amo igen.
– Här är vi Robin Hood. Vi åker iväg och rövar på helgerna och så åker vi hem med två poäng. Det är så jag pumpar kilarna, det är vår drivkraft, säger Stockenberg som inte har några problem med att hitta en stund för en intervju samtidigt som han kör sitt dagliga skift på en lunchrestaurang i Alstermo.
En 37-åring som talar i rubriker och älskar att slå ur underläge.
Som kan häva ur sig kritik mot förbund och kollegor, för i nästa sekund fullständigt såga sina egna insatser som ansvarig för Amo.
– Jag älskar handboll, och för mig är inte det primära att springa omkring i Champions League eller klia andra tränare på ryggen. Det är inte viktigt att vara någon som alla i svensk handboll ser upp till, säger Stockenberg.
– Handboll är bland det roligaste som finns. Det finns en emotionell sida av handbollen som jag dras till och om det är i Alstermo eller Sävehof, det spelar ingen roll. Vi gör det bästa möjliga med det material vi har och jag tycker det är jäkligt kul att jobba med små medel.
Stockenberg funderar nån sekund, innan han fortsätter:
– Det var lite fusk i Sävehof. Att de med de förutsättningarna, den arenan – inte klarade av att vinna SM-guld på sju år innan vi gjorde det. Det är lite märkligt.
Jag älskar handboll, och för mig är inte det primära att springa omkring i Champions League eller klia andra tränare på ryggen.
Allsvenskan för herrar är efter tio omgångar extremt jämn.
Aranäs har varit stabila och leder serien, men de nio högst placerade lagen är samlade inom fem poäng.
– Nämen, egentligen så är det inget lag som är sådär överjävligt bra och inget som är överjävligt dåligt. Ja, förutom Boden då. Alla lag har en bra förstauppställning, men inte så mycket att byta med. Har man en skada eller är någon sjuk så kan det göra stor skillnad, men framför allt så handlar mycket om dagsform. Bäst dagsform vinner matchen, säger Andreas Stockenberg.
– Det finns helt enkelt för lite kvalitet i lagen. Där finns två-tre spelare som tillsammans gör 20-25 mål i varje match för sina lag. Därför är kanske Aranäs lite vassare, eftersom de har en lite bredare trupp. Kanske inte spetsen, men med tolv jämnbra spelare så kan de hålla en jämnare nivå.
Amos process den här säsongen, hur ser du på den?
– Vi hade sjuk start, mötte Aranäs, Hammarby och Karlskrona. Vi tog skapligt med poäng då, men det är ju nu som vi ska skörda.
Nu ska vi börja vinna fem, sex, sju raka matcher och det ska synas i tabellen, säger Stockenberg.
– Sen är det svårt i den här serien. Vi har till exempel plumpat mot Tyresö och Torslanda, och sedan varit stabila mot topplagen. Vi gör det helt okej, men vi har inte varit jättebra.
Andreas Stockenberg tar ännu ett uppehåll på några sekunder, innan han fortsätter:
– Vi kan lika gärna vinna den här serien som att komma åtta, det är min känsla.
För fansen är det både roligt och spännande att följa allsvenskan för herrar.
En serie som känns lika oförutsägbar som dramatisk.
– Det är en fantastiskt rolig serie, men också jobbig för en tränare. Nu ligger vi på kvalplats uppåt, men förlorar vi två matcher så kan vi bara på kval nedåt istället, säger Stockenberg, och fortsätter med ett skratt:
– Man får inte sväva iväg, inte snacka som jag gjorde nyss om att vinna en massa matcher den kommande tiden. En träningsvecka och en match i taget, hålla sig på mattan och ta en uppgift åt gången. Det lag som kan göra det vinner också längden.
Han konstaterar:
– Det vore sjukt om vi tog upp handbollens Åshöjden upp i Handbollsligan. Det bor 800 personer här, och det vore en sensationell bedrift av alla inblandade.
Ni är på kvalplats nu, men vad krävs för Amo att spela och hävda sig i Handbollsligan – om ni skulle avancera?
– Vi skulle behöva minst en spelare på varje position för att kunna hävda oss hyfsat. Det finns idag inte någon spelare i Alstermo som skulle ta plats i Sävehofs trupp, den nivån är det, säger Stockenberg.
– Varberg har till exempel värvat på sig inför säsongen (i Handbollsligan) och har en del rutinerade egna spelare i truppen, men tar knappt någon poäng ändå. Det är tufft.
Stockenberg fortsätter utan att tveka:
– Tränarna är också betydligt sämre i allsvenskan. Här kan man vinna en match genom coacha bort den andre tränaren. I Handbollsligan så är alla ganska skarpa, det är en väsentlig skillnad i hur man lägger upp matcher.
Din omstart då – från SM-guld med Sävehof till Amo i Allsvenskan. Hur har den omställningen varit?
– Det varit tufft för mig.
– En del av våra ojämna resultat ligger i vissa fall i att jag inte når ut till spelarna. Jag tänker i termer att jag fortfarande tränar Jonas Larholm. Att de här spelarna finns i Alstermo är av en anledning, hade de varit bättre så hade de spelat högre upp, säger Stockenberg.
– Nu börjar jag hitta sättet hur jag ska hantera dem. Spelarna förstår att: “Han skäller inte utan försöker bara hjälpa”. Den processen händer nu, men det har varit tufft.
– Jag har blivit mer pedagogisk, men ett hårt jäkla jobb har det varit.
Mathias Lühr
mluhr@solidsport.com
