Peka ut Storfors på en svensk karta och jag blir imponerad.
Berätta sen vad den lilla orten är känd för och jag både bockar och bugar.
Huvudpersonerna i den här historien heter i alla fall Anders Hulth, 59 och Tomas Bergquist, 65 – och svaret på den andra utmaningen är mest av allt pingis.
– Tjejerna i laget och många man stöter på runt om i landet, säger: “Ni får fan inte sluta!, Ni bidrar med så mycket till svensk bordtennis”, säger Hulth.
– Tja, en del motståndare tycker väl tvärtom också, vi är ju så pass bra nu….
– Vi får massor av förfrågningar, det sprider sig det här med den familjära grejen.
Anders Hulth har svarat i telefon under en fikapaus på jobbet, och berättar som bäst om hemligheten bakom lilla Storfors framgångar.
Den lilla orten, tjugo minuter (med bil) norr om Kristinehamn, “med 3 500 invånare i tätorten” där det en gång fanns ett viktigt järnverk och idag kanske är mest känd för exklusiva privatskolan Lundsberg.
Med “den familjära grejen” menar Hulth det egna huset på 115 kvadratmeter i Storfors, som inom kort kommer att fyllas av ett helt pingislag. Fyra-fem spelare från Grekland, Spanien och Frankrike som enligt Anders Hulth längtar till den lilla orten i Värmland för att få spela bordtennis – och nu väntar en bortamatch mot Eslöv.
– Vi umgås, äter middag tillsammans och så. Vi gillar det familjära, och inte som andra lag som kan ha sina spelare i lägenhet och så. Det blir som ens egna barn, som nya döttrar nu när våra tre flyttat ut, säger Hulth och skrattar.
– Hur länge de bor här? I slutspelet i fjol blev det väl fjorton dagar. Nu i samband med den här bortamatchen mot Eslöv så blir det väl två-tre dagar. Men tjejerna hör av sig hela tiden, de är så sugna på att spela match för Storfors.
Hulth konstaterar:
Frugan (Gun-Britt) och jag jobbar på dagarna, så tjejerna sköter markservicen. Det är perfekt.
Tjejerna, det är Katerina Toliou, Sara Ramirez, Konstantina “Koni” Paridi, Ganna “Anna” Farladanska, Judith Liu och Emmanuelle Lennon.
– Vi har en bra “kompott” av spelare. Vi har en “deffer” också, (Toliuo) en bra mix. Vi kan vara besvärliga för de flesta lagen, och det har vi nog bevisat att vi är också, konstaterar Anders Hulth belåtet.
Han ljuger inte.
Lilla Storfors BTK har varit i SM-final fyra år i rad, och för två år sedan kom det första SM-guldet.
– Det är ett ruggigt bra facit, vi är supernöjda, och det är det här som sporrar, säger Anders Hulth, och fyller i:
– Vi har varit med på Sportspegeln och grejer, Jens Lind var här när vi gick upp i Pingisligan.
Om hemligheten bakom Storfors framgångar i Pingisligan är “det familjära” så är Anders Hulth och Tomas Bergquist det frivilliga navet i verksamheten.
Men det är långt ifrån bara härligt hela tiden.
– Vi är en så liten klubb där allt kretsar kring mig och Tomas. Ja, och så frugan också, annars hade ju inget funkat eftersom alla spelare bor hemma hos oss, erkänner Hulth med ett skratt.
– Vi har funderat på att sluta många gånger, det kräver ju ganska mycket. Jag jobbar inom psykiatrin där det blir mycket helger, alla mina tre döttrar har spelat bordtennis och nu har jag barnbarn och så.
Anders Hulth blir lite överraskande tyst för ett ögonblick, innan rösten på andra sidan telefonlinjen fortsätter:
– Redan i januari så börjar tjejerna prata om nästa säsong, de vill binda upp en för att vara säkra på att vi fortsätter. Och många man stöter på under säsongen, säger: “Ni får fan inte sluta! Ni bidrar med så mycket till svensk bordtennis.”
Tja, en del motståndare tycker väl tvärtom också, vi är ju så pass bra nu….
Var kommer då kompetensen ifrån, man vinner inte SM-guld bara genom att bjuda hem spelare till huset för att bo?
– Tomas och jag har spelat pingis sedan mitten 1980-talet. Inte på elitnivå, utan vi hyrde en sporthall i Storfors och spelade på helgerna.Sedan 1993 eller 1994 sa vi: “Ska vi starta en klubb, eller?” Och på den vägen är det.
– I dag kan vi möta proffscoacher eller landslagstränare i ligan, och så kommer vi och går därifrån med en seger. Det är mäktigt.
Hulth fortsätter:
– Vi är motpoler, jag och Tomas. Två såna som mig eller två såna som Tomas, det skulle inte gå. Men det funkar nu när vi två är så olika. Och PR-mässigt är vi bäst i Storfors BTK. Kanske lite för vi är en så jävla liten ort, och så två gamla gubbar som håller på. Därför blir det väl intressant.
Underskattar motståndarna er?
– Nej, inte nu längre. Nu vet alla att vi är bra.
Målsättningen i år då?
– Vi har inte sänkt kraven, målet är SM-final. Där finns inga andra mål. Därför blir det spännande nu till helgen att möta Eslöv. Det brukar alltid bli tuffa matcher.
Mathias Lühr
mluhr@solidsport.com
