En artist är tillbaka i SBL.
Och i klubben som hon älskar mest av allt.
Men ligan Julie Vanloo, 27, nu kommit till är en helt annan än den hon dominerade för fyra år sedan.
– Det går inte att jämföra, nivån är så mycket högre i dag, säger den belgiska stjärnan.
Från solen, stränderna och det lättsamma livet i Australien till ett kallt och blåsigt Luleå.
Det är lätt att tro att Julie Vanloo skulle längta tillbaka till andra sidan jordklotet, men inget skulle vara längre från sanningen.
Hon är precis där hon vill vara.
Där hon för fyra år sedan vann SM-guld, blev “Årets Artist” – men samtidigt lämnade kvar något mycket värdefullt.
– Jag lämnade Luleå och kunde inte riktigt komma över det. En bit av mitt hjärta blev kvar här, säger Vanloo.
– Varje år pratade jag med mina föräldrar, mina vänner och med min agent och jag frågade hela tiden om det var för tidigt att komma tillbaka till Luleå. Sen när jag signade för min klubb i Australien (Townsville Fire) så frågade jag min agent igen om det skulle gå att åka till Luleå och spela slutspelet i år, om de hade en plats öppen i truppen.
Julie Vanloo fortsätter:
– Jag älskar den här klubben. Det är min favoritklubb i världen och då har jag spelat i många klubbar.
Luleå hade en öppen plats, och hon har hunnit med två matcher sen comebacken. Efter en trög debut så vakande Vanloo ordentligt senast mot Telge när Luleå vände och vann i övertid. 21 poäng och fyra assist såg till att hennes lag hänger med Högsbo i toppen av SBL.
Under vårt telefonsamtal så blåser det snålt och Julie vittnar om en ruggig kyla men förhållandevis lite snö för årstiden. Känslorna behöver nog verkligen vara äkta om om byter drömmen i Australien mot detta.
Och Vanloo säger att hon gärna blir kvar i Luleå en bra tid framöver.
– Jag gillar att spela i och upptäcka olika länder och ligor, men inte en enda klubb gett mig känslan som Luleå skänkt. Jag har tänkt att stanna längre nu, men andra möjligheter kan ju också dyka upp. Jag har till exempel alltid drömt om att spela i EuroLeague, säger den belgiska landslagsguarden.
– Så här, jag hoppas att vi kan komma överens om längre kontrakt, men vi får se. Jag vet ju inte hur klubben tänker, de måste också vara öppna för en sådan lösning.
Jag älskar den här klubben. Det är min favoritklubb i världen och då har jag spelat i många klubbar.
Men du kan tänka dig ett längre avtal?
– Yes. Absolut, om jag får möjligheten!
Australien – var det äventyr eller utveckling som förde dig dit?
– Det var definitivt ett äventyr, men den det var också den tuffaste ligan (WNBL) jag varit i under karriären. Jag har lärt mig massor under mina sex månader, då det bland annat är en liga där många WNBA-spelare spelar under sin lediga tid.
– Det var väldigt proffsig, en vacker upplevelse. Ärligt talat så är det på en annan nivå än i Sverige.
Folk som sett dig spela mycket säger att man verkligen kan se hur mycket du älskar att spela basket. Känner du igen dig i den beskrivningen?
– Jajaja. När jag spelade här för fyra år sedan så fick jag hör: “När du ser henne spela så ser du hur mycket hon älskar basket”. Det är en av de största komplimanger man kan få, säger Vanloo.
– Jag vill visa upp min passion och min skicklighet. Är jag inte lycklig så är jag heller inte bra, och Luleå gav mig frihet att vara mig själv. Jag skiljer mig nog från andra spelare, jag är väldigt känslosam. Jag älskar att le, och jag har en annan stil, helt enkelt.
Jag vill skapa konst på planen. Göra saker andra inte kan.
Julie Vanloo blir tyst för någon sekund, innan hon fortsätter:
– När jag fick utmärkelsen “Årets Artist” så stämde det in bra på mig. Jag vill skapa konst på planen. Göra saker andra inte kan.
Luleå var starka redan innan du kom, liksom A3, Alvik och serieledande Högsbo. Hur kommer det här att sluta?
– Alltså, det är en stor skillnad på SBL i dag och ligan för fyra år sen. Man kan inte ens jämföra, det är en mycket högre nivå i dag, säger Vanloo.
– Matcherna i dag är en utmaning. Som nu senast mot Norrköping och Telge, vi måste verkligen kämpa. För fyra år sen fanns det matcher där vi visste att vi skulle vinna, så är det inte i dag. Det finns bra amerikanskor och det finns unga svenska spelare på väg uppåt.
– Svensk basket utvecklas, det finns inga säkra matcher och ingen vet vem som ska ta sig till final. Det var också det som fick mig att komma tillbaka. Vi spelar ju basket för utmaningarna.
Ni möter Högsbo i nästa match, en seriefinal. Vad vet du om motståndet?
– Inget alls. Inte ännu. Jag kom just hit från andra sidan världen, men coacherna ska guida mig.
– Och det är ju den bästa delen, att allt är nytt. Då blir det aldrig tråkigt.
Mathias Lühr
