Den första SBL-säsongen slutade i en sensationell SM-final för nykomlingen Högsbo Basket.
Den andra siktar man högre upp i tabellen – och då faller ett stort ansvar på familjen Fredrikson.
Pappa Jonas på coachbänken, mamma Johanna på kansliet – och inte minst systrarna Ida, 22, och Elin, 20, ute på planen.
– Hela mitt liv är ju i baskethallen, min familj är där och det är mitt andra hem, säger Elin.
De vet hur det känns när livet tar emot.
Hur man kämpar sig ur svåra situationer för att sedan lyfta mot toppar man kanske inte vågat tro på tidigare.
Hur man hämtar kraft ur laget, familjen – och syrran.
Som säsongen 2016 till exempel.
– Jag kände det ganska snabbt och förstod att det skulle bli en lång säsong, säger Ida när hon berättar om sin korsbandsskada.
– Två månader senare satt jag och tittade på en träning och såg att Elin hoppade till, knät vred sig och hon skriker. Då fick jag direkt känslan: “Nej, nej, nej!”
Även Elins korsband visade sig efter undersökningar vara av.
– Varför vi klarade första året, i alla för för min egen del, var att vi gjorde det tillsammans. Jag är inte lika stark mentalt som Elin, men nu kunde vi rehabilitera tillsammans och det är en stor anledning att jag orkade komma tillbaka.
På vägen fram till den galna slutspelsresan förra säsongen så hann Elin dra korsbandet även i andra knät:
Hela mitt liv är ju i baskethallen, min familj är där och det är mitt andra hem. Jag får all min styrka därigenom, från alla runt omkring. Alla tror det är så svårt att komma tillbaka från en andra knäskada, en så lång skada – men det var helt självklart.
Men nu står de där igen, systrarna Fredrikson, i Högsbo Baskets röda tröja.
Ida och Elin erkänner dock att den tajta relationen inte alltid är skitenkel på planen.
– På match går det bra, men vi brukar ryka ihop på träning. Det är bara för att vi tävlar mot varandra, vi vill ju vinna båda två. Då kan det bli tufft, säger Elin med ett skratt.
Men inte nog med den familjerelationen, Ida och Elin har även pappa Jonas som coach den här säsongen.
– Jag tycker det funkar bra. Jag har haft honom som coach tidigare, men det har inte Elin – men vi har inte den relationen (med pappa) på planen som utanför. Vi kan verkligen ha den proffsiga relationen på planen, det är min tränare. Vi är likadana som alla andra för honom på planen och jag tror ingen märker av det, säger Ida
Elin skrattar:
Jag kan komma på mig själv att säga pappa (på planen), men det känns lite märkligt. Så man söker ögonkontakt, och sen ställer man frågan.
För att göra historien om familjen Fredrikson fullständig så kallades farfar Thomas för “Mr. Basket” i Högsbo och i hela Göteborg, farmor “Bettan” vann SM-guld med klubben – och i dag jobbar systrarnas mamma Johanna på kansliet.
Ida ler och berättar:
– Mamma och pappa spelade basket båda två, och vi blev väl mer eller mindre tvingade när vi var små. Sen har vi tyckt det varit kul och fortsatt.
Efter succésäsongen 2018/2019 och en premiärseger borta mot Telge så undrar man hur siktet är inställt den här säsongen.
Om det bara är en ny SM-final som kan räknas som okej?
Ida svarar bestämt:
– Nej, målet i år är att komma bättre i grundserien än i fjol, sexa och uppåt alltså. Sen får vi vart slutspelet tar oss.
Mathias Lühr
mluhr@solidsport.com
