500 miljoner i krisstöd ska delas ut till svensk idrott.
Håkan Leeman var en av personerna som ingick i den referensgrupp som tillsammans Riksidrottsförbundets skulle utreda hur pengarna skulle fördelas. Här berättar han om arbetet.
Krönika | Idrottens Affärer
Idrotten brukar ju alltid vara en tillflykt vid kriser, men kan denna gång inte leverera på sedvanligt sätt. Andningshålet har ändå funnits i och med att träning fortfarande är tillåtet, och till och med uppmuntras av Folkhälsomyndigheten
Jag hade förmånen att ingå i referensgruppen för de 500 stödmiljonerna till idrotten. Nu återstår RF:s konkreta fördelningsarbete och reaktionerna när det statliga extra stödet ska fördelas, och vad det i sin tur kommer att leda till. Några kärnfrågor blir viktiga i det svåra fördelningsarbetet: när idrott ställs mot idrott, när stad ställs mot landsbygd, när elit ställs mot bredd och, när utövaridrotter ställs mot publikidrotter.
En liten och för det mänskliga ögat osynlig organism, Corona-viruset, har lyckats stänga ner i stort sett hela världen. Även idrotten har givetvis påverkats, i Sverige främst utifrån begränsningar i antal människor vid offentliga tillställningar och krav på social distansering.
Det finns lösningar
Men, kris föder kreativitet. Många föreningar hittar nya sätt att träna. Kampsportare övar utomhus, löpare genomför långlopp på balkonger på löpband, fotbollsträningar utan närkamper, tidsträningar i motorsporten – listan kan göras lång. Att hålla igång verksamheten görs på så många sätt, där den gemensamma faktorn är att idrott måste ges tid och plats i människors liv.
Detta är inte möjligt utan de helhjärtade ledarinsatser som dagligen genomförs i akt och syfte att sysselsätta framför allt barn och ungdomar med det de älskar – att på något sätt få utöva sin idrott.
Alla ledare som med kreativitet och hängivenhet organiserar tillfällen till idrott mitt i en av de värsta kriser världen upplevt i modern tid, är i mina ögon hjältar.
Saknaden efter idrott
Media har än så länge fokuserat på inställd eller uppskjuten elitidrott, och det är möjligt att en lokal insats för att möjliggöra träning inte har ett medialt värde. Givetvis är avsaknaden av ett slutspel i SHL; kvartsfinaler i Champions League; Formel 1 och Moto GP-race och liknande stor.
Själv har jag nog aldrig sett så lite på TV som under Corona-pandemin. Samtidigt är den egna uppoffringen att inte kunna ta del av elitidrott på läktaren eller framför TV:n ganska lätt att göra i ljuset av krisens omfattning.
Det som kommer att bli intressant är reaktionerna när det statliga extra stödet till idrotten på 500 miljoner kronor ska fördelas, och vad det kommer att leda till när:
• Idrott ställs mot idrott.
• Stad ställs mot landsbygd
• Elit ställs mot bredd.
• Utövaridrotter ställs mot publikidrotter.
Konfliktriskerna är otaliga
Jag har suttit med i den referensgrupp som tillsammans med RF:s ledning har diskuterat principerna för fördelningen av pengarna.
Min personliga uppfattning är att RF gjorde ett genomtänkt och klokt urval i sammansättningen av referensgruppen. Tio ordföranden i olika förbund, som med skiftande erfarenhet och bakgrund verkligen har bidragit. Genom inlägg, diskussioner och ställningstaganden landade vi i principer som Riksidrottsstyrelsen sedan beslutade om.
Har vi i referensgruppen varit överens om allt? Verkligen inte, men i strävan efter största möjliga nytta för så många som möjligt har vi ändå enats utan reservationer och andra garderingar. Det är viktigt att förmedla att det var just högt i tak i diskussionerna, och att åsikter ibland gått isär – för det är definitivt inte ett antal ja-sägare som RF samlat i denna grupp.
RF:s enorma betydelse
Låt mig också ge en stor eloge och mycket beröm på det sätt som RF och dess ledning agerat i denna kris. Att så snabbt agera gentemot den politiska makten och säkra ett bidrag som motsvarar en fjärdedel av de normala statliga bidraget är faktiskt i mina ögon en prestation.
Pengarna kommer inte att räcka, och kanske kommer ingen att bli helt nöjd, men när detta summeras kommer det definitivt att finnas ett stort antal andra ideella och kommersiella branscher och aktörer som drabbas i än högre grad än idrotten, inte minst tack vare detta snabba agerande.
I den här för min del ovanliga krönikan fylld med hyllningar, bör även det arbete kopplat till krisen som RF kansli svarat för hyllas. Från mitt perspektiv som ordförande i ett av de större förbunden, och som medverkande i referensgruppen, så har jag imponerats av de insatser som personalen hos RF svarat för. Inte minst att tolka de inpass som referensgruppen svarat för har krävt en kombination av kunnande och politisk kompetens.
Den här krisen kommer att ta slut, och när den gör det tror jag att idrotten kommer att ändå stå starkare. Orsaken är att man oftast inte saknar något förrän det inte längre finns.
Jag tror och hoppas att den saknad som finns för idrott idag leder till ett än större engagemang när alla rekommendationer och restriktioner försvunnit.
Det här är en krönika från Idrottens Affärer!
