Han säger att han har landat nu.
Kennedy Bakircioglu, 38, kanske inte vet exakt vad han ska göra i framtiden, men han vet vem som ska få all uppmärksamhet från och med nu.
– Jag ska spela fotboll med min son. Jag har varit “off line” där. Nu ska jag vara lika tillgänglig för Leo, 6, som min pappa var för mig, säger Hammarbys pensionerade legendar.
Som kommer att agera prisutdelare när klassiska ST Cupen avgörs i december.
Han har ett tv-team på besök hemma i huset, men när luckan kommer så ringer han det överenskomna samtalet.
Exakt på det överenskomna tidpunkten.
Der har gått sådär en vecka sedan han gjorde sin sista arbetsdag som fotbollsspelare i Hammarby IF, intrycken av dagar som blivit till minnen för livet börjar sakta bli verklighet i Kennedys huvud.
– Jag är glad, jag mår bra, Det har bara varit så mycket på en gång. Så mycket som hände i samband med avskedsmatchen. Mycket intervjuer, åka runt, göra grejer.
Han pausar någon sekund, funderar och tar sats igen:
– Tifot, avtackningen talet… det var så mycket känslor. Så mycket att ta in, att jag inte hann landa.
– Men nu känner jag att jag har landat ordentligt. Jag har tänkt igenom allt, försökt att förstå hur stort och fint allt var. Där, på plats på Nya Söderstadion – det var som en dröm för mig. 32 000 fans på läktarna för min skull, för att ge mig den sista kärleken som fotbollsspelare. Och jag gav samma kärlek tillbaka.
– Det var mycket känslosamt, och så otroligt vackert gjort. Det tar jag med mig resten av livet, det minnet.
Vad som händer nu är oklart.
I ett inslag på HTV så satt Kennedy på gymmet under den sista träningsdagen och anmälde sig till a-kassan, men det är inte så dramatiskt som det kanske låter, menar huvudpersonen.
– Man ska ju anmäla sig till Unionen, ge spelarföreningen alla uppgifter och så. Men det är den här månaden, vi får se vad som sker sen, säger Kennedy.
– Det är inte så att jag kommer att sitta och rulla tummarna. Jag har självklart många fina idéer, och jag har bland annat ett projekt med Hammarby på gång som jag hoppas ska bli godkänt. Jag kan inte säga mer nu.
Kennedy tillägger:
– Jag har varit fotbollsspelare i hela mitt liv, nu ska uppdragen passa in i mitt nya liv.
Stängt dörren till spelarkarriären har Kennedy Bakircioglu ändå inte gjort helt.
Men då ska det vara något som är värt det. Det ska passa in med familjen och med vardagen. Jag vill inte vara borta så mycket som med Hammarby, resa bort på helger och vara bortrest så många dagar, säger Kennedy.
– Jag ska spela fotboll med min son nu. Jag har varit “off line” där. Jag har ju spelat på helgerna, tränat eller varit bortrest – och hans mamma har varit med i stället. Leo är sex år nu, han spelar i Hammarby och han älskar fotboll.
– När jag slutade nu så sa Leo till mig: “Nu har du tid för mig. Det ska bli så kul. Du kommer ha mycket mer tid med mig, pappa. Bara med mig.”
– Där känner jag, att min pappa var tillgänglig för mig och så tillgänglig vill jag vara för Leo. Han behöver allt stöd han kan få.
När du funderar på mer spel, vilken nivå tänker du dig då?
– Det är det jag inte vet, det kan dyka upp saker. Jag har inte sagt något innan, och jag vågar inte säga mer nu.
– Vad skulle passa? Det är svårt att säga, för det måste finnas en balans,.
När anrika futsalcupen ST Cupen spelas i mellandagarna så kommer Kennedy Bakircioglu finnas på plats som prisutdelare.
Och Kennedy har sina egna minnen från Tyresö kvar.
– ST Cupen, den har jag lirat en gång i tiden med Assyriska. Vi var väldigt unga då, men det var roligt, minns jag. Det var några möten med BP och AIK, det var riktigt bra lag med och det var verkligen en rolig cup. Jag tror vi åkte ut i semifinalen….
– Nu var det (min gamla lagkamrat) Christer Fursth som ringde och frågade om jag kunde ställa upp, och det gör jag gärna.
Har du lirat mycket futsal själv?
– Njae, jag fick frågan att lira med Bajen, som har ett futsallag, redan förra året. Men jag var försiktig, det kan hända så många saker i futsal. Men kan stuka fötter och så vidare, så när jag fortfarande var aktiv så ville jag vara försiktig. Men det är en rolig sport! samtidigt risker.
Mathias Lühr
