Alla sporter brottas med sina problem bland ungdomar.
Hos simningen är ett av dem – mobiltelefonen.
– Sjukdomar hänger såklart ihop med sömn och kost. De tankarna som mobilen sätter igång är inte riktigt bra. Det är stressande och kan påverka sömnen, säger förbundskaptenen Ulrika Sandmark.
Som i en intervju inför Sum-Sim också talar om landslagsstjärnorna som inte var snabbast som ungdomar, varför tiderna inte är det viktigaste i Sveriges största simtävling- och vad man verkligen ska fokusera på för att nå långt.
SumSim – den gigantiska ungdomstävlingen som avgörs runt om i hela landet – väntar runt hörnet och vad alla inblandade vet är att det kommer att snackas tider.
Tider, tider, tider.
Vem är snabbast i de sju simhallarna runt om i Sverige där tävlingen avgörs?
Frisim, fjäril, rygg och bröstsim.
Var går det fortast?
När de viktigaste frågorna egentligen borde vara:
Betyder det ens något?
Kan man verkligen se de blivande landslagssimmarna redan nu?
– Nej, det är väldigt svårt. Det jag tittar mest på är teknik. Självklart kan en tid vara intressant, men det är h u r man simmar som är allra mest intressant, konstaterar Ulrika Sandmark
– Vi har de som simmat väldigt bra i ungdomsår på SumSim, som Ida Marko-Varga (tidigare Mattsson). Hon vann nästan alla sträckor och simmade ett antal OS efter det. Men sen så har vi sådana som Jennie Johansson, Rebecca Ejdervik och Joline Höstman, alla tre bröstsimmerskor, som aldrig simmade ett framgångsrikt SumSim utan de blev bättre på senare år.
Sandmark fortsätter:
– Jennie Johansson vet jag började ganska sent med simningen. Men hon hade det mentala, hon ville verkligen och gjorde saker väldigt noggrant. Det vill säga, jobbade med sin teknik, jobbade med att bygga upp styrkan i kroppen och kunde på det sättet vinna ett VM-guld, trots att hon inte alls var framstående på SumSim och aldrig var med i något juniorlandslag.
Okej, men kan man se en unik olympisk guldmedaljör då, till exempel en Sarah Sjöström?
– Det är väldigt svårt. Men det man kan se är vattenläget, det vill säga hur man tar sig fram i vattnet. Där är något ett tränat öga kan se: “Oj, det här är något riktigt bra”, säger Ulrika Sandmark.
– Men det finns också något som heter mental uthållighet, jävlar anamma om vi ska kalla det så, och den är svår att skönja i de åldrarna – utan det ser man många år efteråt. Många års slit.
Man måste alltså inte vara bäst just nu för att ta sig hela vägen.
– Det finns en annan sak som vi inte berört, och det är att man ser väldigt olika ut. Det finns de som är långa med väldigt mycket muskler, och det finns de som är små – men de tävlar i samma ålderskategori.
– Då får man tänka på att de som är lite mindre och inte så långa och stora, de får tänka på att utveckla sin teknik ännu mera.
För att hålla kvar de simmare som är senare utvecklade och hamnar efter. Hur ser man till att hålla dem kvar i sporten?
– Jag tror det är väldigt viktigt att prata om det. Precis som det är viktigt att prata om hur det är att komma in i puberteten, speciellt för tjejerna. Med vattenläge och så.
– Vi måste bli bättre på att tänka långsiktigt, och det är svårt i dagens samhälle där det ska hända, nu, nu, nu. Det är inte riktigt så med utveckling, det tar tid. Där behöver vi vara kloka människor runt omkring de här simmarna, och ge bra råd över lång tid.
Vad skulle du ge för råd?
– Jag skulle ge rådet att man fokuserar på delarna i det man gör. Tekniken, starten, undervattensimmandet, kickarna – sätta upp mål hur man kan bli bättre kring de bitarna. Det är ett utvecklingsområde, och det kan man jobba med under lång tid.
Doping. Viktjakt. Fusk.
Alla sporter i världen kämpar med sina egna problem och simningen har givetvis sin beskärda del av dessa.
Men ett av dem kan ses som en smula udda.
– Under gymnasietiden, där vi tränar väldigt mycket, så sätter skador och framför allt sjukdomar käppar i hjulen. Sjukdomar hänger såklart ihop med sömn och kost. Men även det här med sociala medier, som vi måste lära oss att hantera på ett mycket bättre sätt, säger Ulrika Sandmark.
Utveckla det!
– Jag tänker så här, man lever med sin mobiltelefon och det sista man gör innan man går och lägger sig är att titta på telefonen. De tankarna som det sätter igång är inte rikigt bra. Det är stressande och kan påverka sömnen. Där skulle man behöva hitta ett sätt att hantera det här med internet och mobilen.
Vad har det fått det fått för följder?
– Vi har problem med sjukdomar, framför bland gymnasieelever. Att det beror på sömn och kost, och då tänker jag på att mycket kommer därifrån. Det visar även en del forskning och det är det jag bygger mitt resonemang på.
Hur jobbar ni med detta inom simningen nu?
– Jag kan ge ett exempel. Vi var i Italien, på ett förläger till OS 2012. Vi vill ju ha lugn och ro när vi äter, och då ska man inte sitta och glo på sin telefon. Så vi fick hotellet att ställa ut skyltar på borden att det var mobilförbud. Då slapp vi ta den fajten, säger Sandmark.
– Vi kan jobba betydligt mer med det här, vi jobbar med upplysning. Vad som händer med sömnen om man ligger och surfar i sängen. Det är sådana saker som vi kan påverka.
Kan det bli tal om ett mobilförbud?
– Jag är inte för förbud. Förbud ska efterföljas med någon slags konsekvens och då lägger man väldigt mycket energi på det.
– Det är bättre med upplysning. Vad som händer. Man kan kalla det coachning eller tjat. Fortsätta prata om de här bitarna och vad det faktiskt gör med oss.
Okej, vad ser du fram emot allra mest nu?
– Jag ser fram emot att det ska bli många roliga upplevelser för simmarna som är med (på Sum-Sim). Att man värderar sina resultat på ett klokt sätt så man kommer därifrån med glädje.
Mathias Lühr
