Hon var “helt förstörd” när beskedet kom.
För tredje gången i karriären meddelade läkarna att Elin Fredriksons korsband hade gått av.
Och hon hade inte ens fyllt 20 år.
Ändå finns det just nu ingenting som kan bromsa ännu ett försök att ta sig tillbaka till sitt älskade Högsbo och SBL.
– Jag hade tagit ett avslitet korsband vartannat år fram till jag fyllde 25 år, om jag bara fick spela en enda hel säsong. Så mycket betyder basketen för mig. Så mycket vill jag spela, säger Elin.

Det var samma rörelse hon körde för två minuter sen.

Samma övning hon repeterat vid tio tillfällen under träningen.

Men efter det elfte försökte så visste Elin Fredrikson att ännu en säsong var över.

– Just i den situationen så höll inte korsbandet i vänster knä. Jag kände direkt att det gick av, förklarar Elin med låg röst.

Och det var erfarenheten som talade.

Det var tredje gången i hennes fortfarande korta karriär som hon drabbades av samma svåra skada.

– Jag fick upp hoppet lite när läkarna trodde att det kunde vara menisken, och inte korsbandet. Att det kunde handla om “bara” fem månaders rehabilitering istället för tolv. Men så kom resultatet av magnetröntgen och visade att korsbandet var helt av, berättar Elin.

– Det var nästan ännu värre att höra det då, när jag fått upp ett hopp. Även om jag innerst inne visste att det var av.

– Jag var helt förstörd.

Elin blir tyst ett tag, innan hon fortsätter:

– Alltså, det är fruktansvärt att det är tredje gången. Hemskt. Samtidigt så finns det inget jag hellre vill göra. Jag tog mig till matchen i lördags mot Luleå hemma, jag tog mig dit för att titta. För att vara en del av laget.

– Det har gått så bra för laget i två år nu, och jag vill vara en del av det. Jag vill vara en del av gänget.

Det låter som om du bestämt dig för att komma tillbaka igen?

– Självklart, det finns inget annat på min världskarta. Det är enda jag kan se, det är det enda jag kan göra. Jag ska tillbaka. Självklart ska jag tillbaka!

 

Alltså, det är sjukt hur många människor som står bakom mig, människor som jag inte ens visste brydde sig om mig

 

Bara ett par dagar efter operationen så har Elin nu inlett en lättare rehabilitering.

Där finns också givetvis planer på att fortsätta hjälpa Högsbo, som leder SBL inför ett stundande slutspel.

– Just nu kan jag inte göra mycket från min position i soffan. Men om några veckor så kommer jag att åka med våra bortamatcher, och då kanske i annan roll. Jag kommer att klippa matcher och hjälpa till med scoutingen. Klippa videos från våra träningar och se vad vi kan bli bättre på, berättar Elin.

– Jag får vara en maskot i något år. Jag är bra på det. Läkarna säger att det är tolv månader till spel. Det är vad jag siktar på, slutspelet nästa år.

Elin funderar lite innan hon fortsätter prata om framtiden:

– Går allt bra så är jag tillbaka i januari 2020, går det sämre kanske jag inte spelar alls nästa säsong. Jag måste vara smart, inte stressa. Men jag hoppas, hoppas på att vara tillbaka i slutspelet nästa år.

Du har syrran Ida i laget, pappa Jonas coachar och mamma Johanna är också högst involverad i klubben – berätta om stödet du får nu?

– Det är helt sjukt! Alltså, det är sjukt hur många människor som står bakom mig, människor som jag inte ens visste brydde sig om mig skriver till mig på sociala medier och hejar på mig. Sen får jag det största stödet från familjen, mina vänner och mitt lag, säger Elin.

– Det betyder så sjukt mycket. Det funkar som tändvätska, jag ska klara det igen. Jag ska klara det för mig själv och för alla andra som tror på mig. Jag ska visa att det är jag som bestämmer om jag ska spela basket eller inte. Inte knäskadorna.

– När jag inte vill längre då lägger jag av. Nu vill jag, och då gör jag det igen!

Du, en toppmatch väntar för er härnäst. Borta mot Alvik, den blir perfekt att kolla på Solidsport ju!

– Absolut! Det blir tuff match. Nu vet vi att vi måste prestera på topp och göra vårt bästa hela tiden. Sen har vi en tunn trupp och si roterar på åtta spelare, kanske sju. Alviks styrka är att de har många spelare att rotera på. Men det är de här matcherna vi spelar för, de jämna matcherna och inte de man vinner med 40 poäng.

Ni var i SM-final i fjol, finns det möjlighet att upprepa den framgången – och kanske till och med göra det ännu bättre?

– Det är absolut möjligt. Jag tror på mitt lag och vi har visat att vi är ett topplag redan från början av säsongen. Spelar vi fortsatt som ett lag så har vi en fantastisk chans att gå långt.

– Vår utmaning när vi är så få, är att när man är trött så blir man kanske lat och spelar för sig själv snarare än laget. Det måste vi jobba med.

 

Jag ska visa att det är jag som bestämmer om jag ska spela basket eller inte. Inte knäskadorna.

 

Luleå värvar tungt, A3 Umeå och Alvik likaså. Alla topplagen värvar utom ni, hur ser du på det?

– Vi har också tänkt så, att vi behöver ju värva mest av alla de här lagen. Men vi tror på det material vi har, det finns ingen anledning att rusta, Vi har ett bra lag och spelar vi tillsammans så har vi alla möjligheter.

– Att de andra lagen rustar på det här sättet är ett tecken på att vi är ett för stort hot, att de inte har tillräckligt med material för att slå oss.

Elin Fredrikson slår fast:

– Vi tror på det vi har!

 

Mathias Lühr

mluhr@solidsport.com